20170518


Bilder från i helgen och från veckan då Hampus gick bal med Linnea och de var så himla himla fina. På söndagen vankades det födelsedagskalas i min ära och det var också väldigt fint och mysigt! 

Den här veckan har gått i ett. Skola, träna, skola, träna, skola, träna osv. Idag hade jag iallafall Fanny och Janni över på brunch för att fira mig i efterskott. Så bra att dra ut på firandet ju? Då varar födelsedagen extra länge. Extra lyxigt är också att sitta ute på balkongen och äta middag och det är fortfarande så varmt ute. Nu ska jag duscha efter kvällens HIT-pass och sedan läsa bok i kvällssolen. ÄNTLIGEN sommarvärme. Imorgon är det fredag vilket innebär grupparbete, träning och sen mys med Matilda. Sen är det ju helg! Ska jobba och sådär. Ta promenader i solen. Läsa lite. Plugga lite. Sånt där. 

22

Jag har födelsedag idag! En perfekt sådan också. Blev väckt med skönsång, frukost och presenter på sängen. Sen har jag fått blombud och snart ska jag iväg på ett HIT-pass. Det första sedan jag skadade min fot så är mycket pepp och lite nervös. Ikväll ska Arvid och jag grilla och i helgen väntas bal och kalas i Vimmerby. 

20170508

 

Tre bilder från förre veckan. En från en långpromenad när det var varmt och solen lyste genom grenarna. En från en dag innan skolan och en från i lördags när Arvid mötte upp mig efter jobbet och hade packat ned massa frukt och bubbel som vi myste med på en filt vid havet. Min fina Arvid. 

Hej mitt i livet! Känns som att det enda jag säger nu för tiden är hur mycket det är i skolan. Men det är tyvärr sant. Har så mycket att göra så längtar bara till sommar nu faktiskt. Fast på torsdag fyller jag 22 år och på lördag går min fina lillebror bal. Så har mycket fint att se fram emot trots plugg upp över öronen. Annars då? Efter ännu ett besök hos sjukgymnasten och nya löpskor känner jag mig ändå hoppfull inför halvmaran. Min fina mamma fyllde år igår så vi ringde och sjöng och jag körde ett gött träningspass och tittade på Wings for life.

 

 

Om en frustration

För snart två månader sedan var senaste gången jag sprang. Efter löpturen på 16 km fick jag ohyggligt ont i foten. Sjukgymnast misstänkte stressfraktur men konstaterade en överansträngning i foten. Samt att jag pronerar lätt. Summan av kardemumman blev att jag fick hoppa på kryckor några veckor, inte belasta foten med löpning och annan träning så som HIT. Efter ett par veckor fick jag ett träningsschema av sjukgymnasten med övningar för att stärka upp foten. Sedan dess har jag varvat spinning, den styrka jag kan köra och rehabövningar. Samt promenerat. Fram tills i förrgår har det känts som att det går framåt.

Men sedan. Sedan fick jag ont igen. I foten och upp mot smalbenet. Har jag gått ut för hårt? Tränat för mycket? Skadat foten? Irriterat den? Hur lång tid tar det innan det blir bra? Kan jag träna något alls nu? Tänker på loppet om 58 dagar. Tänker för att min fot ska kunna springa 21 km måste den börja övas nu. Öva på att springa på asfalt, på att springa under en längre tid. Men framförallt att öva på att klara av belastning. Med mindre än två månader kvar till loppet känns det svårt för foten att kunna öva upp sig, speciellt nu när det blivit sämre igen.

Det här gör mig så frustrerad och det är en frustration jag tidigare inte minns att jag känt av. Jag vill liksom kliva ur min egen kropp. Försöker minnas hur jag kände efter ryggoperationen som inte ens är på en nivå i närheten av hur det är nu. Då kunde jag inte gå själv. Kunde inte röra mig och kunde inte öppna en skruvkork på en flaska för jag var så svag. Då var det ett annat utgångsläge.

Försöker minnas det när jag känner den här frustrationen. Att allt har varit tiotusenmiljonersmiljaders gånger sämre men min kropp grejade det ändå. Den grejar fan allt.

Långhelg och sånt där

En magisk långhelg har passerat och jag har varit HELT ledig. Inget plugg och inget jobb, vilket faktiskt hör till ovanligheterna. Bara massa gos med Arvid och svärisar, träning, promenader längs havet, lite shopping och valborgsmiddag.

Och det är MAJ nu- årets bästa månad. Och inte nog med det så kickstartade maj med solsken, musöron på björkarna och fågelkvitter. Blir lika glad varje år. Så imorse snörade jag på mig mina skor 07.00 och gick en promenad i solen innan det var dags för skola och kursintroduktion. Sen åt jag lunch i solen och tog en till promenad innan kvällens spinningpass. Nu är jag slut som artist och ska läsa lite i kvällssolen på balkongen.

Tack livet för den här helgen. Den behövde jag.

20170502

När solen värmer ansiktet redan vid 07.00, havet glittrar precis bredvid mig och fågelkvittret överröstar morgontrafiken på Ölandsbron. 
Och jag får en krampliknande känsla i hjärtat för jag vill inte lämna det här. 

20170426

Ellen är en fiffig tjej hon. Vi har en grej för oss där vi skickar peppande bilder till varandra på Pinterest varje dag. En annan fin grej är att Ellen ibland skickar ett sms där det står ”vad är du glad över idag?”. Våra små traditioner vi har hon och jag gör mig väldigt väldigt glad och gör min vardag lite mer peppig.

Häromdagen skickade Ellen ett sånt där sms och ibland när jag får dom kan jag få fundera ett litet tag innan jag kommer på vad det är som liksom gör mig extra glad, och ibland behövs det inga funderingar alls utan fingrarna skriver av sig själva. Häromdagen var en sådan dag där jag absolut inte behövde fundera alls. Det kändes så självklart. Jag svarade att idag är jag glad över träningen. Att jag är en tränande människa som ÄLSKAR träning och som tränar FÖR mig själv och min kropp, inte för någon annan eller för att straffa mig själv. Att jag är stark och snabb. Uthållig. Och att jag presterar och levererar. Att jag har en fin och bra relation till träning. Att jag inte ger upp. Att träning och rörelse får mig att sprudla av endorfiner. Det är så fint. Kan inte vara nog glad över det.

Tack Ellen för att du påminner mig om sådana här saker ibland. Du är bäst.

726d0877a2c56146e2b0df6006451092