Tre år sedan operationen 

Igår var det prick tre år sedan jag sövdes ner och opererades för idiopatisk skolios. Den första tanken som slog mig igår morse var hur i hela friden tiden har kunnat gå så snabbt? På ett sätt känns det helt galet att det har gått tre hela år, men när jag tänker efter känns det nog mest så för att jag inte aktivt tänker på operationen. Har fortfrande den där tendensen av att packa undan tankarna vilket nog bidrar till att det känns som att operationen hände i ett annat liv. 

Men ibland, väldigt sällan men ibland, då känns det rent mentalt som att det hände för ett par dagar sedan. Då känns det som att jag inte kommit en endaste liten bit längre fram. Att jag står kvar på exakt samma ställe som tiden efter operationen. Och jag vet att det har med att jag packar undan det där jobbiga tankarna att göra. Men jag tänker också att det är så den mänskliga hjärnan fungerar. 

Hursomhelst så mår jag fysiskt bra såhär efter tre år. Jag kan springa flera mil, jag kan studsa på ett dansgolv och sitta still på pass i skogen utan några större problem. Ibland har jag ont men det är inte särskilt ofta. Jag har fortfarande inte någon känsel på höger sida och kan inte vrida mig åt höger helt och hållet. 

Så det enda som egentligen påminner mig i det vardagliga livet om den här operationen är mitt ärr som sträcker sig från undersidan av höger bröst till upp över höger skulderblad. Men det är ändå ett fint ärr. För det tyder på att jag fixade det där. Hur mycket jag än packeterar jobbiga operationstankar så har jag ändå grejat det. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s