Now the only place that feels like home is running away

   
 
Häromdagen hade jag en hemskt ångestfylld dag. Med ett konstant tryck över bröstet, svårt att andas och konstanta gråtattacker på köksgolvet. Men igår vaknade jag upp bredvid Arvid och livet kändes plötsligt mycket ljusare och mindre ångestfyllt. Så fint att ha en människa som får en att känna så.

Jag har också skjutit min första bock. En sexa. Det är knappt så att jag kan tro det. Att jag har skjutit min första bock??? Jag är så himla himla himla glad och varje gång jag tänker på det pirrar det till i magen. Heja mig. 

Annars så ser livet mest ut såhär: förberedelser inför skolstart och flytt. Är orimligt pepp men samtidigt så känns det lite sådär vemodigt ni vet, när man ska avsluta något och påbörja något nytt. När det är höst och förändring i luften och när jag inte ska kalla huset, där jag alltid har bott och alltid kallat mitt hem i 20 år, för mitt hem längre för nu är mitt hem nere i Kalmar. Fast på riktigt hemma kommer ju det här huset alltid att vara för mig. Bara på ett annat sätt nu. Läskigt, men fint också. Antar att det alltid är så med förändringar: läskigt, fint, vemodigt och peppigt. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s