Fem år

Idag har Arvid och jag varit vi i fem år. Det finns, som alltid, mycket jag vill säga, men i texten nedan sa jag det ändå rätt bra i höstas då jag publicerade den, så jag publicerar den igen. För det är precis så det är.

För lite mer än fem år sedan blev jag kär i Arvid. Ni vet sådär kär som man egentligen bara blir på film. Ända sedan den dagen jag och Arvid pratade för första gången har jag tänkt på honom varje dag. Jag har tänkt på Arvid varje dag i över fem år. Och dessa fem år har varit de bästa i mitt liv.

Arvid är en sån person som alltid sätter andra framför sig själv. Som alltid ställer upp för andra och hjälper till. Arvid har sedan den dagen vi blev tillsammans gjort allt i sitt liv för att jag ska må bra. Som sitter uppe till efter midnatt och pratar med mig när jag behöver det även fast han ska till jobbet tidigt dagen efter, som suttit vid min sjukhussäng och hållit mig i handen i timtals, som påmint mig om morfintabletter och hjälpt mig att duscha när jag inte kunde göra det själv. Som alltid fått mig att skratta tills jag ligger dubbelvikt. Som peppat mig till att göra saker jag aldrig trodde att jag skulle våga göra. Som hållit mig i handen genom framgång och motgång och som firar min framgång och lyfter mig i motgångar. Som står ut med mitt dåliga morgonhumör och mitt mestadels hemska temperament. Som talar mig till rätta när jag är ute på villovägar och som alltid får mig att känna mig så viktig. Som är den roligaste och knäppaste människan jag vet. Som jag delat mina lyckligaste stunder med men även de jobbigaste. Såna jobbiga stunder som när någon man älskar går bort, eller stunder då livet bara jävlas med en.

Arvid är den vackraste människan jag vet. Både inuti och utanpå. Han har det varmaste hjärtat, de grönaste ögonen och det mest genuina leendet. Den tryggaste famnen, det gladaste humöret och det härligaste skrattet. Ärligt talat vet jag inte vem jag skulle vara utan Arvid. Under dessa fem år har vi vuxit ihop och blivit ett. Vi har blivit världens bästa team. För på något sätt känns allt möjligt när vi är tillsammans.

Det är så svårt att få ner mina känslor i ord. Det känns på något sätt för stort. Det är helt enkelt väldigt svårt att få ner fem år av så mycket kärlek och glädje i ett blogginlägg. Jag kan inte ens förklara (eller det kan jag nog men då behöver jag mer än ett blogginlägg för det) hur mycket Arvid betyder för mig. Men jag antar att det är så det är när det är riktig kärlek, det känns så himla mycket i hjärtat och när man ska få ner det i ord går det knappt för det man känner är så stort. Därför hoppas jag att alla någon gång kommer att få träffa någon som är som Arvid. Som får vara med om sånhär kärlek, för det är tamefasen det finaste i hela världen.

Arvid har varit min viktigaste person sedan den 14:e februari 2010. Och jag är så in i norden glad att han är det fortfarande, och kommer att vara det i förhoppningsvis resten av mitt liv. Jag är förlovad med min första kärlek och bästa vän och jag kan inte vara lyckligare än såhär.

Du har fått mig att tro på kärlek och du har lärt mig att älska livet. Du är mitt livs hjälte Arvid och att få vara med dig är det vackraste som finns. 

IMG_6096

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s