Att bli ensam kvar i Europas näst största stad

På fredag åker Lovisa hem från London för gott och jag blir kvar här. Det blev ju inte riktigt som planerat och sedan den dagen Lovisa sa att hon ville hem har det susat förbi hundratusentals tankar i mitt huvud. Men en tanke som aldrig dykt upp är tanken om att jag också ska åka hem. Så jag stannar kvar här. Ensam. I Europas näst största stad.
Vilket helt ärligt känns lite läskigt. Det är inte läskigt på det sättet att jag är rädd för att inte hitta, för Londons underground, det kan jag. Det är mer sådana här saker som att komma hem till ett tomt rum när jag jobbat klart. Att laga och äta middagen ensam. Att inte kunna få en kram precis då jag just behöver en. Att inte kunna prata om hur ens dag har varit och om allt knäppt man har sett innan man ska sova. Jag är lite besviken över det här och att det inte alls blev som jag hade trott, men jag har bestämt mig för att fullfölja min dröm och fixa det här ensam. Jag vill inte komma hem och känna att jag gett upp och undra vad som skulle hända om jag hade varit kvar. Så jag ska fixa det här även om det kommer bli dubbelt så svårt att vara ensam här som om vi hade varit två. Men det ska gå och jag ser fram emot den här hösten!

Annonser

4 reaktioner på ”Att bli ensam kvar i Europas näst största stad

    1. Hon vill inte jobba och så här så hon åker hellre hem :(
      Ja jag vill inte ge upp utan det känns bättre att vara kvar här och fixa det här på egen hand även om det blir mycket svårare! Men det ska jag nog se till att fixa! Tack för peppen fina du! Hoppas du mår bra! Puss och kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s