Att vara stolt över sig själv.

Jag har ofta svårt att vara stolt över mig själv. Jag tänker alltid att jag kunnat prestera ännu mer eller gjort ännu bättre ifrån mig, även om jag gjort mitt allra yttersta. Jag vet inte var det kommer ifrån för jag får så mycket beröm, stöttning och får inga skyhöga krav satta hemifrån. Mina lärare berömmer mig och mina nära lyfter mig. Men ändå tänker jag alltid att jag kunnat springa lite snabbare under min löprunda även om jag hade dött på kuppen.

Får jag ett A i betyg så är det inte så mycket mer än ett betyg för mig. Jag blir ändå inte sådär riktigt stolt över mig själv och det jag har presterat. Jag har ingen prestationsångest. Men jag blir aldrig riktigt stolt över vad jag åstadkommit. Det är inte så att jag deppar ihop och grämer mig över att jag kanske inte fick det betyg jag siktat mot på ett prov, absolut inte. Men när jag väl får det betyget jag vill ha, är jag ändå inte stolt. Förstår ni? Klart jag har varit stolt över mig själv i mitt liv, men väldigt sällan och kanske inte så ofta som jag borde.

Något många säger till mig är ”var stolt över din resa du gjort, över dig själv och att du klarade av den”. Men ändå infinner sig inte stoltheten där, även om jag överlevt en livsfarlig operation, även om jag överlevt psykiskt efter det jag känt och varit med om. Även om jag var rädd över att inte klara operationen och få åka hem från sjukhuset förlamad så har det ändå inte varit något jag kan känna mig stolt över. Jag tackar och berömmer alla som fanns där för mig. Men jag glömmer bort mig själv.

Jag har höjt mig i vissa ämnen och behållt mina betyg och mina A:n i skolan även fast jag var frånvarande en hel termin. Mina lärare och min familj förstår inte hur jag kunnat klara av skolan så oväntat och otroligt bra fast jag var sängliggandes i flera månader. Tanken var att kunna ta studenten i år med ett godkänt slutbetyg. Men nu står jag här med högre och bättre betyg än innan. Trots en termins frånvarande.  Men ändå infinner sig inte stoltheten där.

Idag under ett betygsamtal sa min lärare ”Du får inte glömma bort att vara stolt över dig själv Elin, och du får inte heller glömma bort din resa du gjort och trots resan presterat så bra i skolan. Är det någon som förtjänar den där studentmössan så är det du Elin.” 

Jag måste jobba med att kunna vara stolt över mig själv. Eftersom så många andra är stolta över mig, varför ska jag inte kunna vara det också? På studenten när jag stå där iklädd min mössa, med mina betyg i handen ska jag försöka vara så himla stolt över mig själv och att jag lyckades ta studenten i år, mot alla odds.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s