Återbesöket 17/4

Jag har varit lite seg med att skriva det här inlägget men har haft fullt upp hela lovet men här kommer det!

På skärtorsdagen åkte pappa och jag till Linköping för det efterlängtade återbesöket. Jag var spänd, lite nervös och förväntansfull. Väl där kändes det som att kasta sig tillbaka sju månader i tiden. Jag kunde se mig gråtandes hos operationsplaneraren när jag fått reda på att jag skulle opereras för över ett år sedan, jag kunde se mig bli skjutsad i rullstolen genom entrén för att äntligen få åka hem efter många långa dagar på sjukhuset. Ofta i vardagslivet glömmer jag bort att jag har genomgått den här operationen och när jag kom dit blev det som en smärre uppenbarelse att jag faktiskt har gjort det, och att jag faktiskt stod där, sju månader senare och mådde så himla bra.

Jag träffade Hans Tropp, min läkare och en läkarstudent. Han kollade på ärret, kollade reflexer och balans. Allt såg himla fint ut sa han och så berättade han att jag äntligen får börja träna som vanligt igen och ni kan ju bara gissa hur glad jag blev. De har fått ner skolioskröken från ca 50 grader till 30 grader. Så skoliosen är inte helt borta och jag är inte helt rak men definitivt bättre än innan.
Dock sa han att mitt känselbortfall var en oönskad effekt av operationen och att han inte visste vad det berodde på. De trodde först att det berodde på att de hade fått ta revbenet och operera högre upp än planerat och att det skulle skett något med nerverna då. Men de ställena som jag inte har någon känsel ska inte påverkas av det. Det känns lite sådär att jag inte vet om jag kommer få tillbaka känseln, för det är ju över bröstet, i armhålan, underarmen och ner på magen, samt runt ärret. Så ett ganska stort parti.

Men just då kunde jag bara fokusera på att jag äntligen skulle få träna igen, att jag överlevde och min läkares ord ”du är så positiv så det är mycket tack vare dig som gör att du mår så bra idag”. 

Jag ska tillbaka om ett halvår igen för att följa upp känselbortfallet och kontrollera ryggen och ärret en gång till. Nu hoppas jag att känseln verkligen börjar komma tillbaka och att allt jobb med alla journaler och försäkringsbolaget sker smidigt! Äntligen har jag fått en okejstämpel på allt det här!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s