Smärta

Imorgon läggs jag in. IMORGON. Imorgon börjar alltså min operationsresa. Med förberedelser, bakteriedödande dusch, prover, fasta m.m.
Veckan har inte alls gått lika långsamt som jag hade hoppats på, den har istället rusat förbi. Fast så brukar det ju vara när man inte vill något, så går tiden supersnabbt och när man längtar efter något går tiden superlångsamt.
Just nu känner jag mig rätt lugn. Fast livrädd för smärtan jag kommer känna och för allt som kommer göra ont. Det är mest det jag oroar mig för. Jag har läst att en skolios/ryggradsoperation är bland det smärtsammaste man kan vara med om.
Alla slangar. Två ur ryggen, en genom näsan och kateter. Alla nålar. En i halsen och flera i armveck och händer.
Att jag kommer få börja om från noll igen. Med andning, rörelser, hur jag sitter och att lära sig stå och gå.

Som jag redan nämnt ett antal gånger här, så vet ni ju att Arvid är världens underbaraste varje stund alla dagar om året. Men den senaste tiden har han varit oslagbar. Han har ALLTID varit med mig när jag behövt honom, gjort allt så bra för mig som möjligt, hållit om mig hårt och smekt mitt hår när allt varit jobbigt, hållit mig extra hårt i handen och bara varit där för mig. Precis. Hela. Tiden.
Du har alltid alltid alltid varit min räddning.
Du har visat mig att kärlek finns.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s