171122

Mitt i livet.

Idag är första gången på länge jag har riktigt ont i knäna, vilket givetvis känns som ett bakslag. Är livrädd över att det ska bli sämre igen så håller alla tummar och tår att det inte har blivit sämre igen, utan att det vänder så fort som möjligt. Hoppas hoppas hoppas.

Räknar fortfarande ned dagarna till lite ledighet. Ungefär tre veckor kvar säger min kalender.

Annonser

November

November.

November brukar vara min sämsta månad på året. Men helt plötsligt är det den femtonde november i kalendern och bara halva månaden kvar innan det är december, advent, frost, snö, vinter och jul.

Pendlar mellan tryck över bröstet och frihetskänsla. Blir utmattad av att tänka, analysera, fundera, ångar mig och ångra mig igen.

Men sen kommer den där onsdagen där jag känner mig så stressad att jag håller på att gå av. När Arvid får klappa mig tiotusen gånger på ryggen och säga att allt kommer att ordna sig och vi skriver listor på vad det är som stressar. Och efter den där onsdagen kommer torsdagen och jag vaknar upp med ett lugn påtagligare än innan och jag vet ungefär hur jag ska göra. Och det är så befriande.

Snart december.

171110

VECKAN SOM GÅTT: Har varit förvånansvärt bra utan att det egentligen har hänt något speciellt. Ett tryck över bröstet verkar äntligen ha släppt.

VECKANS BÄSTA: Jag har tränat bra pass som kroppen har svarat bra på så det känns 110% fint. Hoppas med hela mitt hjärta att det fortsätter i den här riktningen. Jag har haft flyt i skolan och fått högsta betyg på en analysuppgift och levererat två uppgifter med deadline nästa vecka och i december, heja! Plus promenad i regnet igårkväll med Arvid.

VECKANS SÄMSTA: Fortfarande velig och orolig inför framtiden på skol- och jobbfronten.

VECKANS UPPLEVELSE: VI-dagar på Lindsdalsskolan. Lärorikt och fint.

VECKANS FULLTRÄFF: Onsdagens träningspass. Svettigt, skitjobbigt och kroppen kändes förvånansvärt stark.

DAGENS KÄNSLA: Fredagspepp! Motiverad!

VECKANS LÄNGTAN: Inflyttsdatum till Pelarsalen och Trysil.

JUST NU: Har jag precis pluggat klart, käkat lunch och ska snart byta om till träningskläder.

SEN: Åker troligtvis ut till Älö ikväll om inte Arvid kommer hem för sent från tentan. Om inte- fotboll!

HELGEN: Spenderas på Älö. Ska hösta av, promenera, äta boeuf bourgogne och mysa med familjen.

Mest vecka 44 men lite vecka 45

I torsdags kom mamma hit och skämde bort oss. Köpte med lunch innan mitt besök hos sjukgymnasten, handlade åt oss och premiärdrack glögg för i år. I fredags åt vi sånär god frukost. Färska bär, granola, grova frallor och te. Var så redo för skola 9-12 och träning efter den här frukosten. Världens bästa mamma.

På fredagkvällen åt Arvid och jag rådjursgryta och somnade tidigt och vips var det lördag. Arvid och jag gick på ett spinningpass och sen kom Janni till oss. Vi myste hela eftermiddagen och åt detta goda till middag innan vi stationerade oss i soffan framför Så mycket bättre, naturgodis, frukt och te.

När Janni tagit tåget hem till Växjö cyklade Arvid och jag ut på en tvåtimmars utflykt. Såhär fint var det!

Och i måndags föddes det här lilla knytet. Och igår fick jag träffa henne för första gången. Endast en dag gammal. Livet alltså. Så häftigt.

Nu är det onsdag och den första lediga onsdagen på läääänge. Jag ska plugga, träna, göra granola och hänga med Ellen. Försöka förbereda mig inför två dagars VI-dagar ute i Lindsdal och försöka strukturera upp mitt liv lite. Längtar orimligt mycket till lite jullov. Vet att jag sagt det förut men det är ungefär det som jag hänger mig fast vid nu i november. Snart.

171105

Längtar ihjäl mig efter minusgrader, tidiga mornar, snötäckta granar och stumma ben på kvällarna.

Så många gånger den senaste tiden som jag påbörjat ett dokument men slutat efter endast ett par rader skrivna. Och det finns en skrämmande symbolik med hur det ser ut och känns i mitt huvud just nu.

Känns som att jag vill så mycket, vill ändra så mycket och komma till bukt med så mycket. Men sen tar det stopp. Det kommer ingenting mer för jag orkar inte. Energin är inte på minus men ligger på ungefär 25% vilket nästan känns ännu värre. Vet inte vad som krävs för att energin ska börja gå uppemot 50, 70, 100%. Kanske är det så att energin kommer vara där den är tills kroppen är frisk och återhämtad. Men hur ska man orka vänta tills dess? Hur ska man orka hålla ut när man inte vet hur länge man måste vänta?

Räknar ned dagarna till julledighet fast jag vet att det är alldeles för lång tid dit. Kan inte börja räkna ned redan nu.

 

171030

Måndag igen efter en helg som varit så fin. I fredags blev jag bortskämd av mamma med allt jag tycker om. Bubbel och tapas framför brasan med höst utanför. I lördags följde vi liverapporteringen från GGN och så blev jag kortklippt av Amanda igen. På kvällen var det teatermiddag på ALV med farmor och mamma och det var så härligt.

Och söndagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Blodtrycksfall och ambulans och grejer. Och inatt vaknade jag med bröstsmärtor så morgonen och förmiddagen spenderades på akuten. Vet liksom inte vad som händer i kroppen men jag hoppas att den slutar att strula snart. Behöver det.