.

I början av 2017 tänkte jag att detta skulle bli mitt löpår. Jag skulle satsa mer på löpningen än vad jag gjort innan. Träna inför och springa mitt första halvmarathon. Kanske springa fler än ett. Springa tidiga mornar innan jobbet i ett sommarvarmt Kalmar. Och redan i början av mars får jag en överansträngning i foten. Ingen löpning på tre månader. Precis när det börjar ge med sig drar jag på mig nästa överansträngning. Denna gång i knäna. Ingen löpning på ytterligare, snart två månader.

Och det gör mig så himla ledsen för jag hade sett fram emot detta så mycket. Dessutom är bästa säsongen för löpning precis nu. Och jag missar det. Jag missar att springa på tysta grusvägar tidigt på morgonen ute vid Älö. Jag missar att springa runt Kalmar nu när det är som allra vackrast. Jag missar lugnet och tillfredsställelsen det ger mig.

Jag hoppas innerligt att detta ger med sig, för det här står mig verkligen ända upp i halsen.

170724

I lördags när jag jobbade fick jag ett sms av arvid där han frågade om jag var sugen på äventyr. Såklart jag var! Så när jag slutat jobbet packade vi tält och sovsäckar och paddlade ut i Kalmarsund. Hittade en mysig ö norr om Kalmar där vi slog oss ned. Älskar sånt här tillsammans med Arvid.

Igår när vi kom hem så hängde vi i solen på balkongen och läste, vi tränade ett pass och sedan lagade jag en vietnamesisk nudelsallad med räkor. Knäna fick jag tejpade också.

Nu är det måndag och sista veckan i juli. I veckan väntar jobb fram till torsdag, träning och sedan en efterlängtad ledig helg.

Juli

Platsen där mitt hjärta bor.

Förra veckan när jag inte jobbade eller tränade var jag iväg på äventyr med familjen Fasth. Mycket mycket mysigt. Sedan dess har jag jobbat lite till och i lördags efter jobbet åkte jag till Älö ett par dagar för att umgås med mamma och pappa och bara vara. Jag solade, tränade, läste, åt god mat och plockade blåbär. Egentligen hatar jag att sommarjobba pga vill bara vara där hela långa sommaren.

I tisdagseftermiddag var det dags för besök nummer två hos sjukgymnasten. Mina knän verkar må bättre så ingen tejp behövs. MEN sen den togs bort gör det mer ont än innan. Hoppas det inte är något utan bara tillfälligt så det går över snart. Så less på detta!

Annars är livet ungefär så som det brukar vara på sommaren. En önskan om att hinna med lite mer somriga grejer. Men vi har ju ändå hela augusti på oss också.

Ellen

Idag fyller Ellen år!

Ellen och jag lärde känna varandra för rätt längesen. Under gymnasiet gick vi otaliga långa promenader med varandra. Sedan flyttade den ena åt ett håll och den andra åt ett annat och sådär men vi har ändå alltid lyckats hålla kontakten.

Idag är Ellen en av mina viktigaste personer i livet. Jag vet inte någonting som jag inte skulle kunna berätta för henne. Hon finns liksom där hela hela tiden och bollar tankar och idéer, stora som små. Om det så är löptips, kärlek, funderingar, framtidsångest eller framtidslängtan. Allt. Ellen brukar skicka vloggar till mig på snapchat och skickar pins med peppiga citat till mig på mornarna. Ellen går helst upp tidigt på mornarna för att fånga dagens första timmar. Precis som jag. Ellen är på många sätt en förebild för mig och har en självinsikt som mycket mycket få personer har.

Tack Ellen för att jag får vara din vän. Är tacksam för det varje dag och jag är så glad över att jag lärde känna dig. Grattis på din födelsedag solen ❤️ tänk vad mycket fint som väntar.

20170710


Hej mitt i juli! Det är snabba puckar i hockey men även i livet. Sedan sist har jag hunnit med besök av mamma som innehöll lunch med bubbel i hamnen, promenad i slottsparken och sånt mysigt. Jag har jobbar och tränat. OCH varit hos sjukgymnasten med mina knän så förhoppningsvis går det snabbt framåt på den fronten. 

Helgen har bestått av jobb plus besök av Ellen ❤️ och igår efter mitt spinningpass tog Arvid och jag bilen rakt över Öland för en dag med sol, bad och bok på stranden. Nu är jag ledig fram till torsdag. Ska hänga med Amanda och åka iväg på hemligt äventyr.

20170630


Sommaren snurrar fort och idag är den den siste juni. Den här veckan har varit min sista lediga den här sommaren, nu väntar jobb i världens bästa bokhandel. I veckan har jag tränat, grillat med fina och levt med näsan i boken på bilden. Ca 750 sidor känslostorm. 

Idag vräker regnet ned och det känns nästan som höst när jag spelar Mumford & Sons och har tända ljus.

GRIT

Under den näst sista delkursen den här terminen som var en kurs i psykologi hade vi en föreläsning om grit. ”Grit handlar om en förmåga att hålla fast vid långsiktiga mål och att inte ge upp i motgångar.” 

Generellt sett har jag ändå bra(?)/mycket(?) grit. Jag har mycket jävlar anamma och fortsätter trots motgångar. Men är det något som prövar ens grit så är det fasen skador. När jag fick min överansträngning i foten fortsatte jag med alternativ träning, låg i och fortsatte. När foten äntligen börjat bli bättre efter mycket rehab och alternativ träning drar jag på mig en överansträngning i båda knäna. Två veckor innan mitt första halvmaraton.

Grät och snörvlade i en liten hög på golvet och kände mest att fyfan vad tråkigt allt känns när något man sett fram emot sedan februari inte blir av. De senaste två veckorna har således varit ganska utmanande för mitt grit. Har liksom varit på bristningsgränsen då det känts så meningslöst att fortsätta. Allt har gjort ont.

Men det är tur ändå. Att den alltid finns där. Kärleken till träningen. Cheesy men sant. Så tack för det och tack för att jag trots motgångar tillåter mig själv att deppa ihop men att komma igen. Förhoppningsvis starkare och visare än innan.

Processed with VSCO with b1 preset